onsdag 25 mars 2015

238. Känslor

Nu vill jag prata om något allvarligt. Det är inte ofta det händer så jag tänkte skriva lite om något som har förändrat hela mig. Min personlighet är helt annorlunda.

När jag var mindre var jag inte ihop med någon som "småbånsfriasi" utan jag höll mig på avstånd från pojkar. Visst har jag varit förälskad, men aldrig tagit mod till mig och gjort något åt saken. Jag har alltid varit en lugn och samlad människa. Jag stressar inte i onödan och tar inte på mig för många uppgifter. En period i mitt liv höll allt på att falla sönder.

Sommaren 2013 var jag ihop med en pojke, vi kallar honom Glenn för vissa orsaker. Mina kompisar gillade inte Glenn så värst mycket. Deras stödjande kommentarer om att vi passar ihop osv. Sen när skolan började bodde han på internat. Vi pratade inte lika ofta så jag blev nerstämd och smått aggressiv. Mina kompisar märkte allt och valde att försöka uppmuntra mig. Inget allvarligt utan bara att distrahera mig lite. Även om de inte visste om det så gjorde de det.

September 2013 tog det slut. Glenn sa att han inte ville hålla på längre. Om det var okej att vi bara var vänner, tro mig jag gillar honom inte. Efter när jag trodde det värsta var över så sa han "jag hoppas ja int förstörd na" eller na liknande bullshit. Han sku ba veta. I efterhand ångrar jag mig att ja ba la korken på flaskan å ryckt på axlarna. Några dagar senare så hände en grej, som jag ångrar stort. Efter de så har jag och Glenn int ens prata med varann.

Jag var helt förvirrad och visste inte vart jag skulle ta vägen. Försökte få saker att bli normala. Vi fick problem inom kompisgänget. Så småningom lugna saker ner sig. Gänget blev mer överens igen. I december samma år så börja jag å Citti chatt. Vi hadd nog träffats förr men vi såg int varann som mer än vänner. 2014 så kom förändringen. All ilska var bortblåst. Jag var inte samma person. Jag ser mina kompisar ur ett nytt perspektiv. Det känns som att jag har kommit närmare familjen. Mina kompisar är ett otroligt gäng. De är exakt som jag önskar. Stödjande, retandes, lite irriterande men passar bra om man måst ha med nån ti neste.

Jag är medveten om att jag har lite problem med att överreagera och höja rösten för fort. Men det är just för att jag inte vill samla ilska på mig. Vissa kan tycka att jag är för ärlig och uttrycker mina kommentarer fel. Jag försöker vara positiv för att det öppnar nya dörrar. Jag har pratat med folk jag inte ens har kollat på förr.

Förresten så ska ni inte känna något illa om Glenn för att jag har orsaker till att göra det medan ni inte har. Just nu väljer jag att fokusera på nuet, men jag tycker det är bra att vara ärlig mot sig själv.

Tack till otroliga vänner som har varit ett stort stöd genom allt. Vill påminna att det inte är allvarligt utan bara en "turbulent period" i mitt liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar